LERVILLE. Hur ska man bäst beskriva lokalpolitik i händerna på LUP? Ska jag kanske nämna hur de jagar ungdomar med böter och polis? Hur de nonchalant glömmer bort att hemlösa sover på gatorna – gator som de sedan låter fyllas med glassplitter och knark? Eller ska jag berätta hur deras ledning tar till våld och personangrepp när de möts av minsta kritik?

​

Det är inte samma Lerville som jag en gång vandrade runt i, utan ett skal av sitt forna jag. Alla leenden känns tunnare, affärerna dyrare och människorna lite mer hatiska. Vår stad har förvandlats till en dystopi under Wilkins regim.

​

Jag är inte rädd för att skriva den här artikeln. Inte heller är jag rädd för att bli förföljd för mina åsikter, eller för att jag uppmuntrar aktivister som Lerville Youth. För jag känner igen typen som sitter i LUP:s ledning. Jag vet exakt hur de får sina röster – genom att bygga en fiende av halm och sedan skrika ”djävulen” när de själva tänder eld på den.

​

Tänk er för innan ni blint följer domedagspredikanten in i hans tempel. Annars är det ni, medborgare, som kommer att hamna i vargens klor.